objektivsubjektiv

Jag arbetade i vallokalen i mitt valdistrikt, satt och delade ut och tog emot röstkuvert från 8:00-20:00 och sedan räknade vi allihop. Först räknade vi alla riksdagsröstkuvert, sedan öppnade vi dem (ca 1100 st...) och till  sist sorterade vi dem i högar för varje parti. Centern - moderaterna - miljöpartiet - moderaterna - socialdemokraterna - sverigedemoktaterna - sverigedemokraterna - sverigedemokraterna - sverigedemokraterna---- För varje valsedel sjönk hjärtat en smula i bröstet och mitt hopp för mänskligheten minskade med ungefär 7 % under de timmarna vi satt och räknade. Mitt valdistrikt består av tre små byar i västra sverige, alla är inte de skarpaste kivarna i lådan men jag tycker att det är en i grunden god och hjälpsam alla-känner-alla-miljö här. Tydligen inte. Tydligen känner vi alla någon som röstade fel, som röstade osolidariskt och som röstade hjärtlöst. Jag är ledsen, på riktigt. Det handlar inte om rött eller blått eller pengar eller makt.

Det handlar om förståelse för att alla inte är stöpta ur samma form, och inte heller kan pressas ner i den.
Det handlar om kärlek till sina medmänniskor, oavsett härkomst, religion och hudfärg.
Det handlar om min lilla kusin, som idag sa till min faster: "Mamma, jag kom att tänka på en sak: vi kanske bara kommer att vara 17 i klassen sen, om det partiet som vill att alla som inte är svenska ska åka här ifrån från bestämma".

Jag blir så ledsen. Så ledsen till och med att ni inte får några bilder idag. Även om jag fotograferat massvis. Kanske imorgon.